Hemma?

Jag mår illa, kan knappt andas genom näsan, trött (kunde inte somna förens vid tolv igår) och fryser. Ska nog ringa och rådfråga med mamma..
--
Ringde mamma precis, skulle fråga om mjölken. Den gick ut igår, ville bara veta om man kunde dricka den ändå. Och det kunde jag. Men sen sa jag det som jag skrivit här ovanför, då tyckte hon inte jag borde dricka mjölken längre, eftersom jag egentligen inte tål mjölk (laktos).. Men jag dricker oboy ändå.
Och by the way, jag ska vara hemma idag, mamma tyckte också det. Ska maila lärarna och fråga vad jag missar i skolan idag, så får jag väl arbeta lite hemma i sängen om jag orkar idag. Jag måste dock till skolan vid tre idag, för jag och Emelie har redovisning om njurarna på Naturkunskapen, så ska inte missa det iallafall. Fan, vill inte missa massa i skolan, aja. Ska nog bli skönt att stanna hemma en dag extra på helgen, och bara vila, och sova lite.
Gud, jag kan inte ens få i mig mackorna jag gjorde till frukost, är inte hungrig. Eller jo det är jag, men kan inte få i mig något. Bara oboy.

Ringa mamma och prata med henne om hur jag ska göra, ja, jag har nog alltid varit sån. Och maila lärarna om dagens lektioner? Det är nog något jag börjat med nu i trean, vill inte missa massor inför proven..
Om mamma, hon är nog min bästa vän. Med henne kan jag prata om allt, jag berättar allt om mitt liv för henne. Hur jag känner, hur jag mår, om mina kompisar. Saker jag troligen inte kan berätta för andra. Att bara umgås med henne, kanske åka iväg till stan en dag, se på film med henne en kväll, sitta och prata hur länge som helst efter middagen med henne, åka och shoppa med henne, promenera och prata med henne bara. Det är något jag väldigt gärna gör. Visst, alla har sina stunder då de bara hatar sin mamma. Jag har också de stunderna. Men sen, inser jag att hon inte är så dum trots allt. Utan henne hade jag ju inte stått här idag!
Så fort det är något, som jag bara måste berätta för någon. Eller något jag vill veta, eller vad som helst, så kan jag alltid gå till henne. Jag berättar allt för henne, och hon litar på mig till 110%, hoppas jag iallafall. Haha, för jag är alltid ärlig mot henne. Jag kan inte ljuga för mina föräldrar, har aldrig kunnat och kommer troligen aldrig heller kunna göra det. När man hör av andra så t.ex. berättar de kanske inte om hur många prov de haft/har, eller om vad de egentligen gjorde den där kvällen, eller vad som helst. Även det berättar jag för dem. Så fort jag får reda på att jag ska ha ett prov, berättar jag det. Är jag ensam hemma med en massa kompisar en kväll, så berättar jag om hela kvällen sen, oavsett vad vi gjorde. Känner jag mig dålig, och funderar på att vara hemma, då ringer jag mamma och pratar med henne om hur jag ska göra. Och shoppa, det gör jag allrahelst med henne, för då får jag hennes råd också. Om jag passar i det, eller om jag verkligen skulle använda det jag är påväg att köpa.
Det går egentligen inte att beskriva av helt och hållet. Det enda som verkligen går att säga, är att hon är min bästa vän och att jag berättar allt för henne. Och att hon litar på mig till 110%, och jag litar på henne lika mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0