tärnan

Var vid din grav idag farfar. Fan vad jag saknar dig, kan fortfarande inte fatta att du är borta. Det känns så himla tomt utan dig här i livet. En högsta önskan vore bara att du kunde komma tillbaka och att allt kunde bli som vanligt igen. Det är över 4 år sedan du försvann, fattar inte att det är över 4 år sedan jag såg dig sist! Kommer fortfarande  ihåg begravningen, saknar dig farfar! Gud vad jag grät på begravningen, tänker på hon som sjöng Amazing Grace, det var så vackert. Den sången får mig alltid att tänka på dig. På hur lycklig jag är som fick känna dig i ungefär 13 år. Jag måste vara den lyckligaste personen på jorden som fick ha dig som farfar. Kan inte be om en bättre farfar. Du var alltid så rolig kommer jag ihåg. Så himla snäll.
Idag vid graven, så fint. Det var första gången jag var där sedan urnsättningen. Så fina blommor, och en liten lykta. Vi tände ett ljus för dig där farfar. Hoppas det lyser fortfarande, så att du kan se nu ikväll när det blir mörkt. Önskar jag kunde besöka dig varje dag och berätta för dig om mitt liv. Mitt liv hade varit så mycket bättre med dig kvar i livet. Jag vill inte sakna någon och tänka tillbaka på någon som en gång levde ett fint och lyckligt liv. Jag vill kunna tänka "Ja, vad roligt. I helgen ska vi hälsa på farmor och farfar." Men det kommer jag aldrig mer kunna tänka. Det är alltid bara farmor eller bara du, din grav.
Du skulle ha fyllt 73 år idag farfar. Vem vet, hade du fortfarande varit i livet hade vi kanske varit och grattat dig igår eller i lördags. Eller kanske tillochmed idag? Tänk dig, hade du fortfarande vandrat med oss här på jorden hade jag kanske kunnat träffa dig just idag. Jag önskar. Jag tänker. Jag saknar.
Jag fotade din grav farfar, hoppas det är okej. Mamma sa att man inte ska fota en grav, men jag ville ha en bild. Det är inte samma sak att kolla på en bild som att verkligen åka dig, inte samma sak ens i närheten av det! Men jag vill ha en liten bild som jag kan kolla på när jag tänker. Jag har en bild som togs två dagar efter min födelsedag. Min sista födelsedag du var i livet. Jag har den bilden på min mobil. Och jag tar med mig min mobil vart jag än går. Jag har en bild som jag kan kolla på precis när jag vill.
Jag tog inte med mig några blommor idag till graven, men jag lovar dig, att nästa gång jag åker dit ska du få något fint. För jag vill att du ska ha något fint. Förlåt att jag inte tog med mig något idag på din födelsedag, men det blev inte så bara.. Du får en liten ros här istället, inte lika fin som en riktig, men ändå..    @->--
Jag saknar dig farfar, önskar verkligen att du fortfarande gick här med oss. Lova att titta ned på mig, att hjälpa mig. Glöm mig aldrig, för jag glömmer dig aldrig farfar! <3

Finaste du, jag vet ärligt talat inte varför det blev som det blev.. Men du ska veta att du är verkligen en underbar person. I vintras hände dt ganska mkt och så.. Vi var med varandra jämt, och pratade varje dag. Och det var så himla kul! Jag saknar verkligen den tiden. Det gör jag verkligen! Du ska veta en sak, att du är alltid, och jag menar verkligen Alltid, välkommen hit. Jag vill verkligen inte förlora dig som vän, för du är en bland de mest underbara människor jag träffat! Och jag är verkligen så himla glad att jag fick lära känna dig! Sant!
Vi båda två kanske har förändrats lite nu under vintern, men måste det verkligen betyda att det var tvungen att bli som det blev? För jag vill inte ha det så här, jag vill träffa dig mycket oftare än vad vi träffas nu. Jag vill kunna åka in till stan med dig, shoppa, gå på bio, sova över, du sover här.
Haha, kommer du ihåg då du och B. sov över här? Och vi kollade på The Grudge tror jag det var. Haha, sov du mycket den natten? ;) Haha. Och tjejmiddagarna; Här, hos Thette osv. ;)
Fan jag har så många minnen, och jag vill inte att det ska ta slut! Du är verkligen en underbar person, en jag aldrig vill glömma!
Jag älskar dig, saknar tiden då vi träffades jämt så himla mycket! <33

Vad ska jag säga? Visst är jag besviken på dig, men vad kan jag göra? Du betyder för mycket för mig, och har alltid gjort. Du har alltid varit som en bästevän för mig, men nu har du förändrats.. Du är inte som du en gång var.. När jag pratar med dig säger du att du inte har tid, när jag inte reagerar du på det motsatta sättet...
Vad ska jag göra? Hur ska jag vara?
Jag saknar det som en gång var, två vänner som kunde berätta allt för varandra. Och förra året trodde jag att vi aldrig skulle skiljas åt, men nu känns det som att du har valt att gå en helt annan väg. Vi har båda två blivit lite äldre. Jag går fortfarande på samma väg, men du valde att byta... Det är inte längre som det en gång var.

Saknar tiden som en gång var.. <3